Jultomtens Historia
Tomten är för svensken ett väl omhuldat begrepp och alla vet vem han är. I de nordiska länderna kommer jultomten och knackar på dörren med klapparna i en säck.
I många andra länder visar han sig aldrig utan lägger julgåvorna i en strumpa eller en sko i skydd av nattens mörker.
Upplevelserna från barndomen är starka, oavsett om man bor i Skandinavien, på kontinenten eller på andra sidan Atlanten. Som vuxen har man ofta kvar ett speciellt förhållande till tomten.
Varifrån kommer då tomtetraditionerna och vad skiljer sig i seder och bruk från land till land?
Bakgrund
Dagens vitskäggige, rödklädde tomte är sprungen ur olika traditioner som smält samman till en åtminstone utseendemässigt ”internationell” tomte även om midjemått, längd, färdsätt och beteendemönster kan skilja sig från land till land.
I huvudsak kan man tala om två ursprung för vår käre tomte helgonet Sankt Nikolaus och den gamle gårdvaren som skyddade gården dess folk och fä.
Namnet ”tomte” kommer från att han fanns vid huset, vid gårdens byggplats, ”tomten”. I gammal tid kallades han tomtegubbe, tomtenisse, tomtebusa, tomtkarl med flera andra uttryck. De namnen började användas på 1500- och 1600-talen. År 1701 är det första gången som tomten nämns i sin korta namnform i svenskt tryck. Men redan på 1300-talet omnämner den heliga Birgitta honom men kallar honom för ”tompla gudh”. Han tillhörde djävulens anhang och denne skulle man ta avstånd från. I en del länder ansågs han vara en fallen ängel.
Tomtens utseende har varierat mycket. I romarriket avbildades han som en människa, under antiken bar han en tunika och under medeltiden ingenting alls.
Hos Olaus Magnus i hans Carta Marina ser man honom i ladugårdar eller i stallet där han gör rent. För det mesta beskrivs han som en liten dvärg lik figur omkring 60 cm hög. Tomten har också sitt ursprung från de små bergsmännen som på många håll i världen användes i gruvorna (jämför sagan om Snövit och dvärgarna). Tyska och anglosaxiska tomtar kom att illustreras som vuxna figurer, i allmänhet med röd klädsel.
S:t Nikolaus
S:t Nikolaus var biskop från Mindre Asien, (innan Bysantinska riket erövrades och gick under). Han verkade i Myra (dagens Turkiet) och utförde en rad olika goda gärningar och mirakel framförallt för barnens och sjömännens väl och ve.
Han avled där 6:e dec år 333 och helgonförklarades år 933. Tidigt blev han föräldralös, och ärvde en förmögenhet som gjorde att han kunde hjälpa de fattiga. Bland annat gav han varsin stinn penningpung till tre döttrar som just skulle säljas till en bordell av sin utblottade far. Så skapades legenden om Sankt Nikolaus givmildhet och speciella godhet mot barn. Nikolaus dolde varifrån hjälpen kom och påminner på så sätt om vår julbock.
I Tyskland kom tomten att bli utdelare av gåvor på 1500-talet och i Sverige nämndes han på 1700-talet. S:t Nikolaus blev dock kortvarig, men återkom i formen av en tyskinspirerad jultomte i Sverige.
Tomtens väg till Norden
I den nordiska folktron kallas övernaturliga väsen för ”vättar”. Men det finns flera varelser såsom; alfer, älvor och skogsrån. Tomten kom till oss från söder och öster och man tror, att han fick fäste på 700- och 800-talen. Tomten är en ensam man utan familj som umgås med sina gelikar men han är inte gift. I Östeuropa har däremot tomten familj. I östra Sverige från Ångermanland ner till Uppland finns tron på en kvinnlig arbetande hus- ande kallad ”gårds rå”.
Tomtens släktingar
Tomtens avlägsna släktingar är däremot mycket gamla, hans ”släkt” kan spåras 4000 år tillbaks till Indien. Där förekom mängder med gudar och andar som bodde i jorden och som man bad om hjälp. Folk av den indogermanska stammen, föregångare till romarna som kom till Italien på 1000-talet före Kristus, bar med sig tron på husgudar. De placerade guden i skafferiet i stället för i jorden och satte ut mat till den nya guden också. Tron på små gudar spreds över hela Europa med romarriket utbredning.
Svenska Tomten
Folk på landet trodde på tomten och har alltid levt med honom. Tomten avskydde städerna ty där fick han inte vara i fred. För landsbygdsbefolkningen var tomten mycket värdefull, han ansågs övervaka och ”dra rikedom till gården”. Hans uppgifter på gården var att se till att det fanns trivsel, väcka folket om något var på tok, ta hand om djuren, hjälpa till vid sysslor som att tröska eller baka bröd. Tomten kunde också straffa dem som burit sig dumt åt.
Den svenska tomten är klädd i röd toppluva, grå eller gröna vadmalskläder, hade träskor på fötterna samt grova ribbstickade strumpor. I stort sett var klädseln den som bonden hade till vardags. När konstnärerna senare fick tag i tomten på 1800-talet kunde han få vilken utstyrsel som helst. Det är sålunda från konstnärerna vi fått vår syn på tomten.
Författare och konstnärer började på 1800-talet i ord och text att skildra tomten. Vår egen tomte skildrades först av Zacharias Topelius som år 1849 skrev ”Tomtegubben i Åbo slott” och berättade att han var 700 år gammal och bodde i ett valv under Åbo slott. Tomten var osynlig och travade kring i en grå jacka och svart lammskinnsjacka.
År 1851 utgav Wilhelm Bäckman Barnsagor från Småland där en av sagorna heter ”Tomtegubben” med illustration av Kilian Zoll. Den betraktas som den första svenska tomten som vi tänker honom.
Fredrik Wolfart från Göteborg (som senare kom att bli lärare åt Jenny Nyström) kom 1858 med en tomtebild. Nu fanns tomtar i mängd i litteratur och skämttidningar.
Jenny Nyström
Med hjälp av konstnärinnan Jenny Nyströms illustrationer har den omtyckte och snälle julklappstomten som varit oss trogen i mer är ett sekel. Jenny slog samman den svenske gårdstomten, S:t Nikolaus och julbocken som vår julklappsutdelare, och skapade en egen jultomte.
Den händelse som slutligen fastställer hur den svenska tomten skall se ut är en illustration införd i tidningen ”Ny illustration” den 20 dec 1884 och själva bilden hette ”julafton”. Den föreställer tre tomtar som i den mörka kvällen med en kälke med klappar på. När Jenny illustrerade sagor eller barnböcker hade hon den gamla gårdstomten i tankarna. Bland dem finns en del ruskiga figurer men i jultidningarna var tomten alltid en trevlig figur.
På omslagen var han alltid mycket vackert tecknad och målad på ett sätt som stod mycket långt från urtomten. På jul- och nyårskorten och väggbonader kunde tomtarna variera i utseende, ibland var de skäggiga gamla farbröder, ibland yngre pojkar eller också utklädda som barn. Illustrationen av Viktor Rydbergs dikt ”Tomten” bidrog också att göra Jenny känd.
Jenny Nyström kunde som ingen annan fånga tomtens väsen och skildra honom på många sätt. Hon hade en förmåga att ge tomten en levande framtoning och med konstnärligt kunnande som var enastående. Och det är därför vi kommer ihåg Jenny, för just tomten, en för oss kär figur. Jenny Nyström var född i Kalmar 17 juni 1854 och levde ett långt liv som konstnär. Jenny avled 17 jan 1946
Sinter Klaas blev Santa Claus som blev Coca-Cola tomten
Från holländske Sinter Klaas stammar den över världen mest spridde tomten den amerikanske Santa Claus. Redan under 1800-talets tidigare delskildrade skalden Clement Clarke Moore i sången A Visit from Sanct Nicholas hur tomten kommer farande i en liten släde med åtta små renar som dragare.
Men det var först då Thomas Nasts teckningar årligen publicerades i en tidskrift i mitten av 1800-talet som Santa Claus som julsymbol och julklappsutdelare blev ett faktum. Nast inspirerades i sina teckningar framförallt av Clement C Moores dikt A visit from St Nicholas som bl.a. beskriver S:t Nicholas så här:
His cheeks were like roses, his nose like a cherry!
His droll little mouth was drawn up like a bow,
and the beard of his chin was as white as the snow;
En populär modern myt är att den tomte vi ser i dag helt och hållet skulle vara skapad av Coca-Cola, eller att tomten åtminstone fått sina rödvita kläder från Coca-Colas reklamen. Detta är dock inte sant. Både bilden av tomten som en gladlynt korpulent man i stort vitt skägg och dennes rödvita kläder har funnits långt tidigare, likaså har utnyttjandet av tomten för kommersiella syften funnits innan Coca-Colas tomte. Coca-Colas inflytande på bilden av tomten ligger mer i att Haddon Sundblom på 1930-talet gav det amerikanska folket en konsekvent bild av tomten under en 30-årsperiod och på så sätt standardiserade dennes utseende.
Haddon Sundblom hade nordiska traditioner i åtanke då han skapade Coca Colas tomte. Sundblom föddes 1899 i Muskegon, Michigan, i en svenskspråkig familj.
Fadern kom från Föglö på Åland (som då tillhörde det ryska storfurstendömet Finland) och modern kom från Dalarna i Sverige.
Som modell använde han sin granne, en pensionerad försäljare med ansiktet fyllt av vänliga glada rynkor . När han gick bort, började Haddon använda sig själv som modell för den karakteristiska tomten med stora röda kinder och en stor pälskantad rock.
Källor
Wikipedia
http://www.bandoli.no/
Den svenska tomten Ulla Ehrensvärd (1979)
ISBN 91-7156-005-X
God Jul med Jenny Nyström Gunnel Forsberg Warringer (1996)
ISBN 91-37-1503-0